Vilket namn?

Sköterskan undrade vilken förnamn jag hade. Det står 3 st på mitt ID. Jag gillar tanken på att ha flera namn. Det kan vara att jag är splittrade som person som är grejen. Det känns som en tröst att inte vara tvungen att säga: "jag är denna personen"

Berlin 40 timmar i sträck

Varför sova? Kommer inte in på klubben kl 04.00 på natten. I kön till Arena. Vi försöker igen men denna gången i par. Alla utom jag och Lina blir insläppta. Vakten är dum i huvudet. Jag blir blase. Lina blir skitsur. Vi går och sätter oss på närmaste mack. Kalle kommer förbi och gör oss sällskap. Han vill vara med Lina. De är nykära. Det är fint. Den andra Kristoffer kommer förbi. Han har en flicka med sig. En tysk tjej. En av hans tjejer. Hursomhelst. Vi går och fixar frukost på en irakisk inbiss.

Solen skiner när vi står och äter mot ett vackert tegelhus. Kristoffer säger att goldengate har öppet. Han följer oss en bit. Det är ett sjabbit ställe. Jag är pepp och vill ha ett hångel. Det har inte så bra men musiken är ganska bra och stället är som toaletten i trainspotting. Lina och Kalle drar hem. Jag stannar ett tag till men tröttnar på alla höga tyskar som är asociala. Jag tar en promenad.

Som vanligt.

Jag sitter vid bordet hemma hos mina föräldrar. Jag blir trött och tappar hungern. Jag längtar efter att vara ensam och att vara förälskad. Med ensam menar jag att jag inte vill träffa mina föräldrar. Och med förälskad menar jag att jag till ha någon att åtrå och som åtrår mig. Jag längtar efter att känna mig cool när jag går ut och dansar. Jag längtar efter att känna mig ensam och stark. Jag längtar efter att ha ett uppdrag.

Förlorad i känslan av kroppen.

Belysning som ska hindra en från att se ens blodkärl. En pulserande känsla. Värme. Helhet. Jag pratar inte om heroin. Känslan av mina fingrar som glider över knapparna. Det här är inte att anstränga sig. Mina tankar glider från en sak till en annan utan smärta och utan ångest. Spänningen i mitt huvud känns inte för som ett problem just nu. Är det så här det känns att vara nöjd? Klockan är 12.21. Jag ses min kurskamrat öppna en burk med läsk. Pepsi. Han är lite överviktig. Han verkar väldigt trevlig. Han läser sci-fi när möjlighet ges. Han är gift när bor i Eslöv. En vanlig människa. Ryggraden av detta land. Han hittar säkert jobb hur lätt som helst. Man kan lita på honom. Han är allt jag inte är. Dags att köra truck.

Groda

Jag brukar tänka att det är upp till mig själv att förlåta mig och upp till naturen (läs gud om du vill) att straffa eller belöna mig. Jag är som jag är för jag inte kan vara något annat. Jag spelar med de korten som jag har blivit tilldelad. Vad föder medvetenhet i en människa? Vad hindrar mig från att vara medveten? Hur slutar jag straffa mig själv och börja förlåta mig själv? Meditation, kanske? Men kommer inte det naturligt? Jo. Kan jag pressa från det? Nej. Kan jag försöka? Ja. Gör det någon nytta? Nej.

Brott och straff samt förlåtelse

Jag brukar tänka att det är upp till mig själv att förlåta mig och upp till naturen (läs gud om du vill) att straffa eller belöna mig. Jag är som jag är för jag inte kan vara något annat. Jag spelar med de korten som jag har blivit tilldelad. Vad föder medvetenhet i en människa? Vad hindrar mig från att vara medveten? Hur slutar jag straffa mig själv och börja förlåta mig själv? Meditation, kanske? Men kommer inte det naturligt? Jo. Kan jag pressa från det? Nej. Kan jag försöka? Ja. Gör det någon nytta? Nej.

Utlopp

Känner att jag måste ventilera lite. Det är sjukt vad stressad och deprimerade jag blir av att vara hemma hos mina föräldrar. Jag känner mig sjuk och vill sova hela tiden. Och min mamma vill inte tro att det är något fel på mig. Nej i hennes värld så är det bara att anstränga sig mer som gäller.
"om man vill så kan man"
OCH! att bli jämförd med sin pappa hela tiden är som att bli sparkad i magen. FAN!

Ungefär så här när jag just nu.

Jag är hemma hos mina föräldrar. Intvingad in i position som jag inte har just att vara i! Jag vill dra till malmö och glömma allt det här.
Plus att hon inte kommer. Jag hade sett fram mot det. Det är ju den ultimata förströelsen. Helst ärligt, attraktion och sex dominerar mina tankebanor nästan hela tiden. OCH så vill jag inte ha det. Passion leder inte till sann lycka. Det är klart för mig.

Sex (vad annars?)

Jag kan inte separera sex och kärlek. Så ha inte sex med mig.
Jag blir nästan kär i alla som jag har knullat med. Kanske inte särskilt länge eller så men lik förbannat. Kan jag bli kär utan sex?