En skum pojke med fransk-judiskt/smålänskt-svensk ursprung.
Intuitiv och självmedveten. Ifrågasättande och ärlig. Naiv.
Immun mot ragg. Om du och jag inte helt uppenbart klickar så kan du ge upp. Är inte ute efter kuk eller fitta. Kontakt är fint. Det gillar vi.
Jag tror min sexualitet är en könslig motsvarighet till en personlighetsklyvning. Jag är delvis straight kille, jag erkänner. Sen är jag definitivt ganska mycket flata. Sen har vi en gnutta bi-sexualitet också.
Jag är definitivt en kvinna i en manskropp..... men flata. Hur går det ihop?
Jag har aldrig varit kär i en straight människa.
Killar är för det mesta dumma i huvudet. Jag vet inte en annan kille som har känt en sådan avsky mot män som jag. Fast jag tror jag har kommit över det ganska mycket. Jag litar dock inte på män på ett djupare plan och är fortfarande rädd för tomten.
Och jag har bara varit förtjust i 2 stycken killar, varav en homosexuell och den andra sexuellt ambivalent/asexuell. Sen har där varit en massa tjejer.. Några flator som utav uppenbara själ inte besvarade förtjusningen. Resten var bi'n.
Och just det.. Jag känner mig totalt asexuell under långa perioder utan anledning.
Min personlighet är så splittrad så det är på snudd komiskt. Lägg till ett minne som inte funkar som det ska. Jag förvirrad hela tiden...
Sex med mig verkar mest meningslöst.. Jag brukar inte njuta av det särskilt mycket. Fast jag är iofs ganska lyhörd som älskare men jag gör det mest för den andres skull. Och jag gillar att vara till lags om jag ska vara ärlig. Är det patetiskt?
Jag har dock kommit människor väldigt nära genom sex. De har kunnat vis saker som de inte alls visar annars. Det är väldigt givande och jag uppskattar den ärligheten. Det funkar inte att ljuga.
