Ett Genau utan...

Är som en familjemiddag utan syra. Helt ok och ganska trevligt men jävligt verklighetsförankratt och aningen tråkigt. Fan! Jag kommer inte att ha någon att freaka ut med. Om! Inte junior kommer. Håller tummarna.

Vilket namn?

Sköterskan undrade vilken förnamn jag hade. Det står 3 st på mitt ID. Jag gillar tanken på att ha flera namn. Det kan vara att jag är splittrade som person som är grejen. Det känns som en tröst att inte vara tvungen att säga: "jag är denna personen"

Berlin 40 timmar i sträck

Varför sova? Kommer inte in på klubben kl 04.00 på natten. I kön till Arena. Vi försöker igen men denna gången i par. Alla utom jag och Lina blir insläppta. Vakten är dum i huvudet. Jag blir blase. Lina blir skitsur. Vi går och sätter oss på närmaste mack. Kalle kommer förbi och gör oss sällskap. Han vill vara med Lina. De är nykära. Det är fint. Den andra Kristoffer kommer förbi. Han har en flicka med sig. En tysk tjej. En av hans tjejer. Hursomhelst. Vi går och fixar frukost på en irakisk inbiss.

Solen skiner när vi står och äter mot ett vackert tegelhus. Kristoffer säger att goldengate har öppet. Han följer oss en bit. Det är ett sjabbit ställe. Jag är pepp och vill ha ett hångel. Det har inte så bra men musiken är ganska bra och stället är som toaletten i trainspotting. Lina och Kalle drar hem. Jag stannar ett tag till men tröttnar på alla höga tyskar som är asociala. Jag tar en promenad.

Som vanligt.

Jag sitter vid bordet hemma hos mina föräldrar. Jag blir trött och tappar hungern. Jag längtar efter att vara ensam och att vara förälskad. Med ensam menar jag att jag inte vill träffa mina föräldrar. Och med förälskad menar jag att jag till ha någon att åtrå och som åtrår mig. Jag längtar efter att känna mig cool när jag går ut och dansar. Jag längtar efter att känna mig ensam och stark. Jag längtar efter att ha ett uppdrag.

Förlorad i känslan av kroppen.

Belysning som ska hindra en från att se ens blodkärl. En pulserande känsla. Värme. Helhet. Jag pratar inte om heroin. Känslan av mina fingrar som glider över knapparna. Det här är inte att anstränga sig. Mina tankar glider från en sak till en annan utan smärta och utan ångest. Spänningen i mitt huvud känns inte för som ett problem just nu. Är det så här det känns att vara nöjd? Klockan är 12.21. Jag ses min kurskamrat öppna en burk med läsk. Pepsi. Han är lite överviktig. Han verkar väldigt trevlig. Han läser sci-fi när möjlighet ges. Han är gift när bor i Eslöv. En vanlig människa. Ryggraden av detta land. Han hittar säkert jobb hur lätt som helst. Man kan lita på honom. Han är allt jag inte är. Dags att köra truck.

Groda

Jag brukar tänka att det är upp till mig själv att förlåta mig och upp till naturen (läs gud om du vill) att straffa eller belöna mig. Jag är som jag är för jag inte kan vara något annat. Jag spelar med de korten som jag har blivit tilldelad. Vad föder medvetenhet i en människa? Vad hindrar mig från att vara medveten? Hur slutar jag straffa mig själv och börja förlåta mig själv? Meditation, kanske? Men kommer inte det naturligt? Jo. Kan jag pressa från det? Nej. Kan jag försöka? Ja. Gör det någon nytta? Nej.

Brott och straff samt förlåtelse

Jag brukar tänka att det är upp till mig själv att förlåta mig och upp till naturen (läs gud om du vill) att straffa eller belöna mig. Jag är som jag är för jag inte kan vara något annat. Jag spelar med de korten som jag har blivit tilldelad. Vad föder medvetenhet i en människa? Vad hindrar mig från att vara medveten? Hur slutar jag straffa mig själv och börja förlåta mig själv? Meditation, kanske? Men kommer inte det naturligt? Jo. Kan jag pressa från det? Nej. Kan jag försöka? Ja. Gör det någon nytta? Nej.

Utlopp

Känner att jag måste ventilera lite. Det är sjukt vad stressad och deprimerade jag blir av att vara hemma hos mina föräldrar. Jag känner mig sjuk och vill sova hela tiden. Och min mamma vill inte tro att det är något fel på mig. Nej i hennes värld så är det bara att anstränga sig mer som gäller.
"om man vill så kan man"
OCH! att bli jämförd med sin pappa hela tiden är som att bli sparkad i magen. FAN!

Ungefär så här när jag just nu.

Jag är hemma hos mina föräldrar. Intvingad in i position som jag inte har just att vara i! Jag vill dra till malmö och glömma allt det här.
Plus att hon inte kommer. Jag hade sett fram mot det. Det är ju den ultimata förströelsen. Helst ärligt, attraktion och sex dominerar mina tankebanor nästan hela tiden. OCH så vill jag inte ha det. Passion leder inte till sann lycka. Det är klart för mig.

Sex (vad annars?)

Jag kan inte separera sex och kärlek. Så ha inte sex med mig.
Jag blir nästan kär i alla som jag har knullat med. Kanske inte särskilt länge eller så men lik förbannat. Kan jag bli kär utan sex?

En underbar dag torsdagen den 24'de juli.

Hängde med Linda i malmö. Skrev på hyreskontraktet. Jag och Linda åt jordgubbar och choklad i solen. Sen träffade vi Karin och gick lite tillsammans. Linda till gå på Kimpro! Och Karin är fin och vis.

Vad jag lyssnar på...

Du älskar mig för att jag hatar dig. Ingen hatar dig på riktigt förutom jag . För hur kan någon hata ett tomt skal? Jag ser förbi skalet. Jag ser hur tomt det är. Det irriterar mig som fan. Att jag hatar dig betyder paradoxalt nog att jag älskar dig. För hur kan man älska någon utan att hata dem också?
Jag kan få dig att gråta. Vem av dina vänner kan göra det?
Jag kan få dig att skratta från botten av magen utan ett spår av falskhet.
Jag kan irritera dig som fan.

För jag träffar där det gör ont. Jag kommer under din hud. Även om du är gjord av marmor.

Varning nu gör han det igen!!!!!

På något plan är jag glad att jag inte är en kvinna. För jag skulle inte tycka om att bli objektivfierad och och åtrådd. Jag skulle inte vilja ha nojjor över att mina lår var för tjocka eller att jag var tvungen att se ut på ett eller annat sätt. Jag skulle inte gilla att det fanns de som tyckte jag var äcklig för att jag inte rakade mina ben. En del skulle säker tycka jag var äckligt för att jag skulle ha hår på fittan. Jag tycker inte om tanken på att jag hade varit tvungen att göra en statement av att jag bara var som jag var skapt.
Jag skulle inte tycka om att få mens en gång varje månad.

Å andra sidan tycker jag inte om att vara man hellre. Jag tycker inte om att jag åtrår på ett ohälsosamt sätt. Jag tycker inte om att jag inte anses åtråvärd. Jag tycker inte om tanken på att jag förväntas ta initiativet med kvinnor.
Det jag gillar med att vara kille/man är att jag förväntas inte sminka mig eller raka mig på otrevliga ställen. Annars kommer jag inte på något.

Jag gillar min kropp. Jag skulle nog vilja ha den oavsett om jag hade en fitta eller kuk.

Genau.25

Det finns inte många klubbar jag gillar. Men en av dem är genau.25. Det hela började med att min kära vän Johanna fyllde genau (precis) 25. Får är ett fint gäng med människor runt om denna flicka när en önskan att göra GBG's klubbliv bättre.

Kokain änglarna är mina vänner.
ADHDK mina allierade
Svanen min närmaste vän
Datorn min boja
Nirak min lärare
Dansen min lekplats

En presentation/min sexualitet

En skum pojke med fransk-judiskt/smålänskt-svensk ursprung.

Intuitiv och självmedveten. Ifrågasättande och ärlig. Naiv.
Immun mot ragg. Om du och jag inte helt uppenbart klickar så kan du ge upp. Är inte ute efter kuk eller fitta. Kontakt är fint. Det gillar vi.

Jag tror min sexualitet är en könslig motsvarighet till en personlighetsklyvning. Jag är delvis straight kille, jag erkänner. Sen är jag definitivt ganska mycket flata. Sen har vi en gnutta bi-sexualitet också.
Jag är definitivt en kvinna i en manskropp..... men flata. Hur går det ihop?
Jag har aldrig varit kär i en straight människa.
Killar är för det mesta dumma i huvudet. Jag vet inte en annan kille som har känt en sådan avsky mot män som jag. Fast jag tror jag har kommit över det ganska mycket. Jag litar dock inte på män på ett djupare plan och är fortfarande rädd för tomten.
Och jag har bara varit förtjust i 2 stycken killar, varav en homosexuell och den andra sexuellt ambivalent/asexuell. Sen har där varit en massa tjejer.. Några flator som utav uppenbara själ inte besvarade förtjusningen. Resten var bi'n.
Och just det.. Jag känner mig totalt asexuell under långa perioder utan anledning.
Min personlighet är så splittrad så det är på snudd komiskt. Lägg till ett minne som inte funkar som det ska. Jag förvirrad hela tiden...

Sex med mig verkar mest meningslöst.. Jag brukar inte njuta av det särskilt mycket. Fast jag är iofs ganska lyhörd som älskare men jag gör det mest för den andres skull. Och jag gillar att vara till lags om jag ska vara ärlig. Är det patetiskt?

Jag har dock kommit människor väldigt nära genom sex. De har kunnat vis saker som de inte alls visar annars. Det är väldigt givande och jag uppskattar den ärligheten. Det funkar inte att ljuga.

En bild till

På min dina frisyr

Ny frisyr

Kortare på sidan

Go west!

Mina kläder idag! Livet är fridfullt här.

Johanna 25 år!

Vi älskar dig!

GBG kepsen

Hemma hos Olof.

Göteborg

Zuccini

I love it!

Pjexor

20 kr

Hej alla glada människor! Vad är er hemlighet?

whats up?

Kristoffer är sjuk men behöver inte er sympati...

Den otacksamma jävlen.

Kommer du ihåg denna?

Nästan inte. Fast om jag tänker efter så gör jag det. Texten är hysteriskt klyschig. "sometimes your head hurts, sometime you get ideas, sometimes both"